Bye bye

Idag tror jag faktiskt det varit varmare i Sverige än här. Kul. Då vet ni hur vi har haft det i ett par månader...

Dagen har tillbringats i våra favoritparker med sandslottsbygge och vattenkrig. Och så firade vi vårt amerikanska äventyr med burgare och baby back ribs på Village Smokehouse. Nu sover barnen. Sista natten i USA. Nästan allt är packat. Det är på gränsen att vi får med allt.

Jag borde kanske försöka summera dessa fem månader. Men det har jag på ett sätt redan gjort. Jag har nämligen gjort en fotobok via iPhoto. Cirka 45 sidor. Best of Boston liksom. I fredags när Henkes kollegor var här fick jag frågan om vad som varit bäst. Och jag svarade valsafarit. Det var verkligen en fantastisk upplevelse. Boston är likt Stockholm. Det är ingen större kulturkrock att bo här. Det som varit annorlunda är att ha varit hemmafru. Att inte jobba utan istället vara hemma med barnen. Att försöka få tillvaron med en treåring och en femåring att gå runt utan alltför mycket bråk, frustration och tristess. Det har gått över förväntan. Trots att vi levt i ett socialt vakuum. Hade jag fått börja om från början så hade jag definitivt anmält barnen till ett gäng aktiviteter. Astors simskola var toppen. Men vi skulle kunna haft 2-3 aktiviteter per barn och vecka. Tack och lov för alla underbara lekparker här i Brookline. De kommer barnen definitivt att sakna. Att bara vara hemma med barnen har varit lärorikt. Jag brukar ju ägna en stor del av min lediga tid åt att fixa och dona. Här har det inte funnits något sådant att göra. Inga måsten. På gott och ont. Det har varit skönt att slippa tänka på hus och trädgård. Eller det var skönt i sådär tre månader. Sedan har jag längtat efter att få köra igång igen. Eftersom vi haft sopiga kanaler på TV också har det blivit mycket tid framför datorn.

Våra road trips har varit underbara. Det finns mycket att se i New England. Så vad symboliserar New England? För mig det stora verandor med däckstolar. Den bilden hade jag av New England innan vi åkte. Och den bilden har bekräftats mångfallts. Det är verandor överallt. Med däckstolar och hängsoffor i kedjor. Klassiska adirondack chairs i olika varianter. Därför tyckte jag det passade bra att lotta ut en liten adirondack chair i miniatyr! Den är kanske fem cm hög. Jag hittade dessa i Old Orchard Beach. De var egentligen julgransdekorationer. Så jag har opimpat dem. Först tog jag bort hängsnöret. Sedan den lilla gröna kransen med röd rosett som var limmad på ryggstödets framsida. När jag kommer hem ska jag spackla igen de pyttesmå hålen (efter hängsnörs-skruvarna) och måla på ett nytt lager vit färg. Tycker inte det är så fint med "Old Orchard" skrivet på armstödet. Äntligen lite true Ekvalla-pyssel!!!

Och den som vinner stolen är... Makena! Grattis! Meddela din hemadress via pm på FB så skickar jag stolen om en vecka eller så.

Jag vill tacka alla ni som besökt bloggen under våren. Det varit omkring 40-60 besökare per dag. Fantastiskt! Ha det så jättebra!

kram Charlotta med familj

ps. Tycker du skyltbilden högst upp på bloggens startsida ser annorlunda ut? Japp. Nytagen igår. Under hela bloggtiden har jag haft en bild stulen från Internet. Men till slut traskade jag bort till skylten och tog min egen bild.

Maine: Soluppgång

05:07 gick solen upp vid horisonten. Henke och jag smög iväg från motellet och gick ner på stranden.

Så dök den upp. En rosa boll.

Som blev större och större.

En ljuvlig stund.

Nu är det slutrapporterat från Maine. I kväll postar jag det sista inlägget på Boston-bloggen. Då meddelar jag vinnaren i min lilla utlottning. I morgon vid lunchtid tar vi taxi till flygplatsen och åker hemmåt via Newark. Det ska bli underbart att återse Sverige och Ekvalla. Den 1 augusti kommer jag dra igång vanliga Ekvalla-bloggen igen. Men då blir det mer hus/trädgård/inredning/pyssel/renovering/rutiner/mat igen, och mindre "rent familjeliv".

Dags att packa det sista och städa och kanske ta en liten tur ner till Beacon Hill.

Maine: Portland Head Light

Jag fortsätter att spamma på. Måste ju hinna få med allt innan vi sticker hem...

I Maine finns fler än 60 fyrar. Vi passade på att besöka en vid vår sista road trip. Portland Head Light byggdes på 1790-talet och ligger vid Cape Elisabeth utanför Portland. Tyvärr kom vi dit strax efter att museet och butiken stängt för dagen men det var ändå kul att se en fyr på nära håll. Även om fyrar är väldigt New England så är det inte en liten fyr jag köpt och lottar ut...

Det var rätt krångligt att hitta till fyren. Det finns andra fyrar i samma område så vi åkte först till en annan. Men där var det privat område runt fyren så man kunde inte komma nära. Här vid Portland Head Light var det å andra sidan mycket välordnat med fin parkering och ordninggjorda strövområden runt.

Vi har ju mest njutit av sandiga stränder i Maine, men en stor del av kustremsan är karg och vild.

Tillbaka från fyr-turen fick vi svalka oss igen. Först ett dopp i havet och sedan ett dopp i poolen. I bakgrunden syns vår motellbyggnad och vårt rum var längst till vänster. Sverre var väldigt road av att hoppa från kanten och jag fick ta emot precis innan han kom med huvudet under vattnet. Sverre hatar fortfarande att bada med puffar, han vill liksom inte flyta runt själv. Vi gjorde små framsteg dock så jag hoppas att det kommer lösa sig under sommaren.

Astor var som vanligt ett vattendjur. Poolen var bra för han kunde hoppa från kanten och sedan nå ner med fötterna på ena sidan. Vi tränade en del simning. På simskolan under våren började han lära sig crawl men kan definitivt inte simma än. Men nu kan han åtminstone ta sig fram några meter under vattnet och börjar så smått få koll på arm- och bentag i bröstsim. Härligt!

Maine: Henke och Dodgen

Henke var mycket nöjd med vår svarta agentbil. Dodgen. Väldigt nöjd.

Glöm inte utlottningen!!!

På jobbet

Idag är det segt. Varmt och kvavt som vanligt såväl inne som ute. Dessutom är vi inte helt i toppform. Henke bjöd över fyra arbetskamrater igår kväll och det blev en riktig fest. Lori från USA. Fina från Mauritius/Holland. Nikos från Grekland. Paul från Canada. Internationellt. Henke bjöd på risotto (så klart) och jag hade köpt underbar parmaskinka och ändå underbarare bröd från den italienska restaurangen i kvarteret. Parmaskinka var väl inte så uppskattat av sällskapets judinna och muslim... tänkte inte på det i förhand. Ja, ja. Alla fick också smaka de svenska nubbar vi hade kvar från påsk (och som vi glömde ta med till midsommarfesten) samt punsch. Nikos tyckte Bäska droppar var riktigt gott!

Apropå arbetskamrater så arbetade Henke sin sista dag igår. Och apropå arbete så var faktiskt pojkarna och jag på besök på Henkes jobb för ett par veckor sedan. Vi hade varit i området en gång tidigare men inte uppe på kontoret.

Harvard Medical School är en del av Harvard University. Medan de flesta fakultet ligger i Cambride så ligger HMS på vår sida om Charles River. Området heter Longwood och består av ett gäng sjukhus.

HMS ståtliga byggnad.

Och så Henke utanför huset där han har suttit. Själva kontoret var astrist. Inga fönster. Men dock AC...

Nu ser vi redan fram emot kommande besök i Sverige av först Nikos och senare Lori.

Maine: Stranden på kvällen

Jag får speeda på nu om jag ska hinna blogga klart allt senast söndag kväll (måndag morgon ryker modemet här och sedan vet jag inte hur många dagar det tar innan internet är uppe hemma).

Att vi drogs tillbaka till OOB berodde ju på stranden. Denna gång var vattnet varm och det var roliga vågor. Än en gång fascinerades vi alla över ebb- och flodgrejen.

Hotellet i kvällssol.

Far och son. Lika som bär.

Jag kan meddela att denna lek slutade i dyngsura kläder.

Heading home.

Mysigt att dela säng med brorsan.

Glöm inte att delta i utlottningen!

Maine: Ocean House

När jag bloggade från förra svängen till Maine så delade jag upp inläggen dagsvis. Denna gång kör jag efter tema. Spännande va???

Vi hade alltså siktat in oss på att bo i Ogunquit som lär ha en mycket vacker strand. Men när vi kom dit var det som vi befarade: de allra flesta motell låg en bra bit från själva stranden. Vi tillhör inte de som tillbringar hela dagen på en strand, vi gillar att gå dit och bada en stund för att sedan ta en sväng hem eller någon annanstans och sedan går vi tillbaka till stranden etc. Vi äger varken strandstolar eller parasoll eller strandvagn (att dra strandstolar och parasoll i). Så vi bestämde oss snabbt för att fortsätta en halvtimme till Old Orchard Beach där vi var förra gången. Motellet vi valde låg nästan granne med det förra och precis som det förra låg det precis vid stranden. Stranden i Old Orchard är många kilometer lång och den bit som var nedanför vår hotell var inte alls så busy.

Ocean House bestod av en huvudbyggnad, en traditionell motelldel (där vi bodde) och så några annex som låg mot gatan. Alla boende fick nyttja sällskapsytorna i huvudbyggnaden. Det fanns ingen servering men spel och böcker. Och en väldans massa charm. Ocean House är som jag skrev i inlägget innan från 1904 och har huserat många badgäster. Det är det äldsta bevarade hotellet i Old Orchard. Förutom vi var det 99 procent Quebecoiser. Vilken knasig dialekt de har!!! Jag har inte så bra koll men det lät rätt likt södra Frankrike.

Den gamla baren.

Vi spelade inte crocket men bingo och yatzy.

Dessa rosa gungstolar var Sverre favorit.

Och så en hummertina. Såklart. Det är ju Maine.

Ett av verandarummen var ett bibliotek.

Andra inläggsteman från Maine kommer att vara Stranden på kvällen, Soluppgång och Fyr. Och givetvis Henke med Dodgen (agentbilen).